Snart är det helg. Känns otroligt skönt med tanke på att jag är väldigt trött på dagarna, men på kvällarna är jag hur pigg som helst. Det resulterar i att jag somnar vid två tiden och klockan 06,00 ringer första alarmet. Visst, inte mitt alarm som ringer den tiden, men jag vaknar ju som till ändå och de dagar min sömntuta är riktigt trött, så är det jag som stänger av hans alarm. Konstigt det där ändå. Han kan verkligen sova trots allt oljud, ibland vaknar han inte ens. 

Ibland vill jag också vara så svårväckt, fast ändå inte. Jag kommer ihåg den tiden när jag inte vaknade av mitt alarm, utan det var alltid någon som var tvungen att tjata på mig om att jag skulle kliva upp. Oftast så klev jag upp och gick och la mig framför tv;n och somnade även där. Ett dåligt morgonhumör på det är som pricken över i:et. Nästan lite synd om mor min som fått stå ut med mitt morgonhumör, Men hon skulle nog inte väckt den björn som sov, hehe.

Det är hur roligt som helst att jävlas med folk som somnar ordentligt och är svår att väcka. Är man på riktigt bushumör så blir det extra skoj . Själv får man ett riktigt gott skratt, men den som blev utsatt är nog sällan glad.Men den nu som skulle få för sig att jävlas med mig när jag sover, kan nog direkt sopa bort den tanken. Visst, ni kommer säkert ha svinkul, men när jag vaknar är det inte lika skoj längre. Tyvärr, men ibland är hämnden ljuv.

 

Ciao, ciao!